morevictorious

Det blev en favorit i repris i år.
Jag sitter i min ensamhet och tittar på "Bonde söker fru" och fnissar och pratar med teven och har det mysigt.
Det är Sverige, det är höst och det är kärlek.
Det är precis vad jag behöver.

Föra är grått, regnigt och alldeles... alldeles underbart.

Eller kanske inte. Men det är HEMMA och ofantligt skönt att vara här igen. Speciellt efter att ha varit på resande fot i fem dagar, man är ju inte ung längre som förra året då vi flängde runt med tåg i trettio dagar. Så det är en fröjd att ha packat upp väskorna, även om det blåser som aldrig förr utanför fönstret.

Kallt kan jag inte säga att det är, i alla fall. Visst, det är kallare än det är i London - förra lördagen gick Sanne runt i linne i Hampstead Heath, men det är inte så kallt som det var i Stöten.

Efter att ha överlevt att även flyga från London till Sverige, närmare bestämt Skavsta, och även åka upp till Cityterminalen med flygbussen så anlände jag, något mosig, till vår kära huvudstad vid elvasnåret i torsdagskväll. Där stod mina kära morföräldrar och tog emot mig, och jag sov även där och fick skjuts in till stan dagen därpå då tåget norrut avgick.


Det var ett riktigt äventyr. För första gången på fem år åkte jag norr om Stockholm, sist var när jag följde med Wennbergs upp till Hundfjället, då jag spenderade en vecka med att trilla i backen ungefär. När folk frågade om jag åkte skidor eller snowboard, svarade jag snabbt "Skidor" och frågade sen samma sak tillbaka, och la fokus långt bort från mina skidkunskaper. Det är tur att jag inte har sökt skidlärare om man säger så...

Det var en riktigt vacker dag i fredags, och en vacker resa genom Sverige. Det blev mer och mer höstigt och guldskimrande ju längre norrut jag kom, och jag satt och smålog för mig själv under resans gång. Det var två byten, ett till ett mindre tåg i borlänge och ett till buss i malung. Bussen kändes som en hederlig ölandstur - det tog två timmar från malung och den åkte runt till alla småbyar plus tjugo minuter förbi Stötenavfarten, för att längst bort lämna av två personer och sen vända och köra till Stöten och dumpa oss som skulle dit.

Sen var det bara att börja socialisera sig, och det var inte direkt svårt. Alla var glada och trevliga, och trots att det blev en hel del dötid så var det bara kul eftersom man alltid hade någon att prata med. Vi var kanske ett femtiotal, varav tre stycken inklusive mig sökte till Receptionen. På fredagkvällen åt vi och pratade, och flyttade in i stugorna. Man delade två och två, och det var riktigt mysigt. Jag hade tur - i min stuga fungerade värmen och jag hade en trevlig rumskompis!
På lördagen var det frukost, rundvisning, massor av kaffe och umgänge, gruppaktiviteter, mera kaffe och häng och sen underbar god middag och mingelkväll i tipi bar med några öl och ännu mera skratt och prat. Stöten känns som ett riktigt bra ställe. Men det var kallt! I princip lika kallt som det brukar vara på Öland under vintern, och alla löv hade trillat av.

På söndagen städade vi stugan, åt frukost och åkte. Vi kom till Malung två timmar innan tåget gick. Malung halv tolv på en söndag är inte så jättemycket att hurra för, men de hade i alla fall en pizzeria där tv:n stod på så timmarna gick rätt fort. Samma resa tillbaka, byte i borlänge. Framme i Stockholm vid sex, tog mig ut till Vallentuna och FAMILJEN! Underbart att se dem igen. Vi sov hos Fredrik & Malin i Enebyberg, och sen åkte vi hem igår, med en sväng runt Julita för att plocka upp tre äppelträd. Jag fick köra en bit och upptäckte hur mycket jag har saknat det. Måste ta en sväng med min lilla Skrutt någon dag. Kanske imorgon.

Jaha. Så sitter man här igen, i mörkret med en kopp te och bloggar. Det kan vara i princip var som helst i världen, men nu är det i Föra igen. Så här ska jag vara och vänta in beskedet, om jag får jobbet i Stöten eller ej. De skulle höra av sig i slutet av månaden, så jag kan alltså bara slappa några dagar.

Det ska bli soft.

Puss!

Jaha.
Det var det hela. Det här är sista gången jag bloggar från London, den här omgången. Det hade jag inte kunnat tänka mig, jag trodde att det var flytt för en lång tid som gällde. Fast det blir aldrig som man tror att det ska bli.

London känns verkligen som hemma. Jag får samma härliga pirr i magen när jag går runt i stan och har ett liknande fånigt flin som när jag vandrar omkring på Stockholms gator. Därför vet jag också att jag kommer återvända, när hur och varför vet jag däremot inte.

Det har varit helt underbart att vara här, att umgås med Sanne, Hanna och Rebecca som är världens bästa flatmates. Jag kommer sakna våra vinpimplarkvällar och snackssug och alla skratt och skämt. Vi får skypa och minnas :)

Igår avslutades den här vistelsen med att jag åkte till covent garden, national gallery och harrods och gick omkring på de platser jag verkligen har tyckt bäst om under den här tiden. När jag kom till Harrods hade skymningen fallit och lamporna var tända utanför. Helt otroligt! Sen åkte jag till Becca som slutade vid sju och mötte upp Matilda, Sanne och Hanna och sen tog vi varsin öl på en pub i Soho. Jag drack Guiness, såklart, och det kändes skönt att ha gjort det innan jag lämnade landet!

Och nu sitter jag här, i hallen ligger väskan och väntar på att fyllas. Alltså måste jag avsluta detta och börja packa.
Herregud, vad tiden har flugit iväg!

Idag har det varit en lugn och seg dag. Jag har hängt med Hanna och Sanne hemma i lägenheten, de var lediga från jobbet. Riktigt mysigt! Jag och Sanne gick en sväng runt Hampstead Heath också, skönt men med riktigt englandsväder - mulet och småregnigt. Fast vad kan man egentligen vänta sig?

Igår var jag och shoppade, mellan tolv och fyra typ. Jag har en kluven känsla när det gäller shopping. Å ena sidan gillar jag kläder och stil och vill gärna ha häftiga plagg som jag trivs i. Å andra sidan så ska det helst vara billigt och annorlunda och man ska hitta det direkt i första bästa affär man går in i.
Dessa båda sidor går inte riktigt ihop. Själva grejen med shopping är kanske "jakten" - efter det perfekta plagget, oavsett om det är jeans eller en kappa eller ett par knästrumpor. Perfekt i det fallet att det är exakt som man har föreställt sig det eller har sett i någon tidning eller liknande. Jag har lätt att föreställa mig vad som vore snyggt, och ganska lätt att färdigställa en problemformulering med underfrågor ("okej, vad behöver jag? vad vill jag ha? vad har jag råd med?") men sen orkar jag inte hålla hela vägen. Om sanningen ska fram så tröttnar jag rätt snabbt på själva letandet, och är nog mer en spontanshoppare.

Trots detta gick jag då på Oxford Street hela dagen igår. Och köpte en skjorta, ett par tights, en kjol och en sjal för 15 pund. Fyndat! Så jag är helnöjd, men inte sugen på att kasta mig ut i det där igen. Jag är nog lite för snål också, jag unnar inte mig själv att köpa kläder. Jag ska bli bättre på det. Jag måste bli bättre på att unna mig - lagom mycket.

Hittade en helt underbar kjol på HM, den kostade nog 34 pund och vägde 5 kg för den var gjord av något ylleliknande material. Jag kände mig direkt som en godsägarfru, och tänkte nästan köpa den och ta tåget upp till Skottland och leva loppan. När jag sett min desperata blick i spegeln och insett att det inte riktigt höll, och mindes mina 9 kilo i övervikt på Ryanair på torsdag tog jag beslutet att inte köpa den och ta med den till Sverige heller. Men HM är ju svenskt! Jag kanske kan bli fru till en svensk godsägare istället...



Igår sökte jag även några distanskurser till våren, mediekommunikation, filosofi och genusvetenskap. Kändes kul och spännande, får se om det blir något av det i slutändan.

Dagens Lista har jag stulit från Lollos bilddagbok. Vassego ådedåva:

KLÄDER
Skor: Svarta spetsiga och keds.
Sneakers: Nyinköpta blå Cheap Moday
Jeans: Höga Wrangler och svarta
T-shirt: Fredriks Venedig t-shirt från 77 typ
Underkläder: Bekväma

ACCESSOARER
Väska: Gamla lekväskor
Plånbok: Gammal och trasig från Wedins.
Solglasögon: HM piloisar från herravdelningen
Klocka: Guldigt armbandsur omgjort till halsband

BADRUM
Tandkräm: Pepsodent
Tvål: Oliv
Schampo: Maria Nila I CARE 
Balsam: Samma som Shampo
Parfym: Lacoste
Medicin: Astmamedicin emellanåt
Vitamin: Inga. Det är inte så bra. Måste börja med det.
Huvudvärkstablett: Ipren

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Ramlösa med mindre bubblor
Bröd: Nyttigt med mycket nötter och frön
Glass: Typ jordgubb

HEMMA
Säng: Smal och knarrig nittiosäng
Lakan: Grönblommiga typ
Espressomaskin: Nehej du! Här dricks det Nescafé
Kylskåp: Fungerar bra. Vi har frostat av frysen också.

ÖVRIGT
Frisörsalong: Tinas Klipp i Löt.
Bank: ICA och Handelsbanken
Mobiltelefon: Sony Ericsson, den med guld.
Färdmedel: Tunnelbana och buss.

Yep!
Det var allt för idag.
Puss!

Vi är fem stycken som bor i en trerummare i Lissmore Circus.
Det är lika med fem stycken laptops.
En mac, en compaq och tre hp.
Just nu är alla igång, och alla kan vi surfa på internet! Fast det är rätt långsamt, men ändå. Jag och Hanna sitter i köket, Becca på Olofs säng i vardagsrummet och Sanne och Olof i soffan i samma rum.
Nån dag snart ska vi ha kvalitetstid med varandra istället för våra svarta burkar. (Okej, Beccas mac är vit...)

Internetgubben kom och kopplade in allt i fredags, och tills igår funkade internet. På min dator. Så det har fungerat bra, vi har fått turas tills Olof fixade det trådlösa idag - och ja, här sitter vi nu.

Efter att jag hade skrivit det sista inlägget gick jag en härlig promenad - och upptäckte att bara fem minuter från oss ligger ett av Londons finaste grönområden (tror jag, har inte sett alla), nämligen Hampstead Heath! Solen sken och jag klättrade upp för en backe, och om jag vände mig åt ena hållet var det fält, en liten sjö gulnande träd. Vände jag mig åt andra hållet såg jag London Eye och resten av stan. Riktigt häftigt!

Resten av fredagen ägnade jag åt Vänner, och så tog jag mig till Camden för att gå en sväng på marknaden där. Börjar faktiskt tröttna på marknader, det är samma saker hela tiden och jag glömmer alltid att ta ut så jag har kontanter och då kan man inte köpa nåt. Dreglade lite över kläderna inne på Amerian Apperal och handlade ricotta och spenattortellini på Marks&Spencers och sen åkte jag hem och åt och kollade på mera Vänner och tänkte "Jaha, är det så här det kommer vara?" Helt ensam en fredagkväll, utan några planer, en dvd-box och massa snacks. HEJHEJ ENSAM TJEJ!

Sen kom Sanne och Hanna hem, och efter dem Rebecca och då mådde jag lite bättre. Vi drack vin och satt hemma och hade en jättemysigt förfest alldeles för länge, så när vi väl kom in till stan hade allt stängt (Brick Lane kallas numera Brick Lame) så vi fick åka hem igen, efter inhandlande av McDonaldspommes och sovande på bussen.
Trots det en härlig kväll.

Igår vaknade jag av att Sanne kom in till mig och Becca och hojtade GOOD MORNING!
Då var klockan halv ett. Becca fick panik och jag tyckte att det var skönt.
Vi gick till Hampstead Heath och gick världens långpromenad och njöt återigen av det otroligt vackra höstvädret. Jag kommer nog att sno några av Beccas bilder som hon tog, de blev verkligen bra.
När vi kom hem hade Olof och hans polare Patrik gjort pannkakor, och det var helt underbart. Resten av dagen slöade vi, bakade muffins och fikade och - kollade på Vänner.

Idag steg jag och Becca upp lite tidigare och har varit i Notting Hill och fikat. Dessvärre var marknaden stängd (eller dessbättre kanske, se ovan) men vi hade trevligt ändå. Sen tog vi en buss tvärs genom hela stan och gick på Tate Modern, enbart för att KONSTatera att det var samma utställning som vi var på när vi var där förra året under tågluffen. Så vi gick igenom rätt fort, och satte oss sen på en trappa under Millenium Bridge och tittade ut över Themsen. Efter det kikade vi in i St Pauls Cathedral - jättehäftigt, men vi såg ingen ölandssten som tydligen ska finnas där...

Om lite mer än en vecka kommer jag att få se riktig ölandssten igen, så mycket jag bara orkar. Då kommer jag nämligen vara tillbaka på ön, och börja fundera ut nästa drag i det här spelet som är mitt liv. Då har jag fått lite bergsluft från Stöten också, och lite Stockholmspuls i blodet.

Det kommer bli bra. Det känns bra i magen, och det brukar man kunna lita på. Så nu har jag drygt fyra dagar att NJUTA av London på, precis som jag har gjort sen 29 september då jag klev av flyget.
Och jag ska börja med att gå på Primark.

Puss!

Nu har nästan en vecka bara flugit iväg igen, och mycket har hänt sen jag sist skrev. Som den ordningsmänniska jag är (noggrann, inte pedantisk har jag kommit på) så ska jag skriva det kronologiskt.

Tisdag 7/10

  

Jag tog det lugnt på morgonen och åkte in vid tolv för att möta upp Becca på hennes lunch. Den timmen gick rätt fort, och sen tog jag mig ut till Kensington High Street för att se var jag kom upp med tunnelbanan, eftersom jag skulle på intervju dagen efter på Urban Outfitters. Ringde även till Caffé Nero och sa att jag inte kunde komma på training course på onsdagen, och då sa hon att jag skulle komma in på torsdag och boka en ny tid. Sagt och gjort - jag var glad för att jag fick behålla mitt röda nagellack, till och med kunde bättra på det lite, och slapp stiga upp och åka så jag var i Covent Garden 06.45, vilket innebär i princip 05.45 från Lissmore Circus. HU! Den sortens tidiga morgnar har jag haft så det räcker och blir över med bussfärd från Föra vägskäl...

Efter lokalisering av tunnelbanan på K H S så tog jag bussen till South Kensington, och gick därifrån till Harrods. Vilket ställe! En våning med juveler, en med lyxmöbler, en med hur mycket teknik som helst, en helt underbar mathall med allt du kan tänka dig - lyxcaviar och falafel i princip bredvid varandra! Och inte minst - en julavdelning. Jag var där den sjunde oktober - det hade lika gärna kunnat vara 20 december, fast inte lika trångt som det lär vara då. Det var med skräckblandad förtjusning jag skruttade omkring och kunde inte göra annat än att längta lite till julen. Och ja, Föratomten har inköpt sin första julklapp. Den sjunde oktober. Det är inte klokt.

Jag fikade även på Harrods, en äkta italiensk cappucino, och köpte en croissant. Åh, vad jag kände mig lyxig när jag gick och åt den på väg ner till tunnelbanan och slängde med min gröna Harrodspåse för att folk skulle se att här är minsann en som har råd att shoppa på Harrods! Fast jag tror inte att någon tänkte så. Men man kan ju hoppas.

Väl hemma efter många om och men, gjorde jag pannkakor och kollade på Vänner. Sen bakade jag bröd och medan det jäste kollade jag på Vänner. Sen kom Sanne och Hanna och Becca hem, och när de hade ätit middag kollade vi lite på Vänner. När brödet sen gräddades, när det var klart och när vi åt av det så kollade vi på Vänner. Det är vad vi gör om kvällarna :)

Onsdag 8/10

  

Intervjun på Urban Outfitters, Kensington High Street, var det som stod på mitt schema för dagen. Jag tog rätt god tid på mig för att göra mig i ordning, och åkte hemifrån i ett strålande höstväder vid halv tolv för att ha gott om tid innan jag behövde vara framme 13.00

Under den resan till Kensington åkte jag minst tre av tio tunnelbanelinjer, inklusive buss. Och kom fram 12.40! Så jag hann äta ett äpple i solen och gå på toaletten på Starbucks, och var inte så nervös när själva intervjun var. Vi var 5 stycken som intervjuades samtidigt för en full-time tjänst på herravdelningen, två killar (en musiker från England och en back-packer från Nya Zeeland) och tre tjejer (en halvbrittisk tjej från Kosov, en från Venedig och så jag). Det första Gary (managern som kom från Irland, jag smälte av hans dialekt) gjorde var att han räckte fram en toarulle och sa: "Ta ungefär så mycket som du skulle använda på en dag". Efter en stund av pinsam tystnad när alla rullade av papper och la i knäet sa han sen: "Nu ska ni berätta lika många saker om er själva som antalet pappersbitar ni har tagit". Sen rullade det på rätt bra, jag stakade mig någon gång, men det lät nog mer som nervositet än att jag inte behärskade språket fullt ut - vilket egentligen var fallet. Det är så begränsande! Jag vill kunna säga hur mycket som helst och sen så bara stoppas det upp i munnen och jag sitter där och nickar och säger "Is that so?" som en annan Kati i Amerika (Matildas Boktips II - En riktigt rolig Astid Lindgrenbok för unga vuxna).

Intervjun tog kanske en halvtimme, det var mera snack än jobbfrågor. De frågade saker som "Vilket är ditt favoritplagg i garderoben?", "Vad skulle du ta med till en öde ö?", "Om du ser någon jobbarkompis stjäla, vad gör du?" och så. Jag kände mig nöjd när jag gick genom Kensington Gardens och satte mig på en bänk bland massa duvor (eller så kom dom sen) och åt en macka och lite frukt som jag så förutseende tagit med mig hemifrån. Det var helt underbart vackert, och jag gick genom parken upp till Hyde Park och tog tunnelbanan från Lancester Gate, och åkte till Becca för att hämta pengar. Det var dags för det andra på min lista - betala hyran. Med Olofs hyra i väskan, och sedan Beccas, gick jag ner i tunnelbanan för att åka till Moorgate till Sanne och Hanna på New Look. Inte nog med att jag åker en station åt fel håll, jag bytte tunnelbanelinje två gånger och när jag väl kom upp på gatan gick jag åt fel håll och fick fråga en liten blomstertant. MEN! Jag hittade rätt, jag fick ännu mera pengar, hittade rätt bank, tog ut mina egna pengar, och alla pengar betalades in på rätt konto. Puuuuh. Sen hade jag resten av dagen att spendera. Så, jag gjorde en sak som jag längtat efter sedan julen 1999.

Jag åkte till Kings Cross Station, perrong 9 ¾. Efter det kunde jag inte sluta le.

Men jag var ändå fikasugen och trött, så jag tog bussen till British Museum, insåg att det var massa asiatiska och afrikanska saker från tidig isålder eller nåt - och var inte på humör för det. Så jag lokaliserade fiket, tog en te och en kaka och läste och var sedan nöjd med det museét. Gick ner till Tottenham, tog bussen därifrån och väl hemma gjorde jag soppa och varma mackor till mina arbetande flickor. Mysigt!

Jag var helt slut efter mitt åkande, och började känna av någon slags förkylning, så jag gick och la mig rätt tidigt. Pratade med Becca en hel del, och kunde inte sova sen. Jag kände mig så kluven över framtiden. Å ena sidan ville jag vara kvar i London och satsa helhjärtat på det här. Å andra sidan ville jag ännu mer satsa helhjärtat på Stöten och det jobbet där, vilket känns som ett äventyr som hamnat i skymundan på grund av London. Eller tvärtom, det beror på hur man ser det. Hur som helst så ville jag ha äta kakan och ha den kvar, och det fungerar nästan aldrig. Hur jag än vred på det när jag låg där i min säng medan Becca snarkade (ganska tyst och sött, men ändå) så kunde jag inte kompromissa ihop det till en mellanväg som skulle innehålla allt. Plötsligt insåg jag att jag var tvungen att ta ett beslut, annars skulle jag bara fortsätta krångla till det ännu mer. Efter att ha tömt lite tankar via penna och papper, somnade jag till slut.

Torsdag 9/10

  

Jag vaknade och kastades tillbaka till nattens grubblande, och det uppfyllde mig under morgonbestyren, resan in till Covent Garden, bytet av training course tid på Caffé Nero och när jag sen knallade upp till Becca. Vi åt lunch på ett litet kinahak med ganska mycket gott och en hel del läskigt, och jag lättade mitt hjärta för en vän som känner mig utan och innan. Men beslutet var fortfarande mitt att ta - "Should I stay or should I go?" Jag tänkte inte så mycket på den låten, utan mer på Bo Kaspers "Bröllopsresan" under dagen.

Efter vår lunch åkte jag till Svenska Kyrkan. Jag hade bara Svenska Kyrkan i Berlin att jämföra med, och det här var helt annorlunda. Det var en riktig kyrka! Och så vacker! Jag har aldrig blivit så tagen av en kyrka, det var häftigt. Jag fikade (kaffe och kanelbulle, såklart!) och pratade med en tant som jobbade där, som självfallet kommer från Kalmar och vars pappa låg i Föra under andra världskriget och var med att gräva Föralinjen! Världen är en by.

Om jag tog ett beslut? Ja. Det gjorde jag. Någonstans mellan lunchen och kyrkan och Hyde Park, bestämde jag mig för att mitt äventyr är i Sverige nu. Jag ska satsa på Stöten och verkligen försöka få det jobbet. Och sen åker jag hem. Till Föra, Öland. Jag vet att om jag vill kommer jag att klara av ett liv i London, men jag skulle vilja göra det utan osäkerheten för hur framtiden ska se ut. Kunna satsa helhjärtat, och för en längre tid. Jag skulle lätt kunna stanna ett år, eller i alla fall ett halvår - men då vill jag kunna göra det ordentligt. Inget knussel!

Och blir det inte Stöten blir det något annat äventyr. Det finns alltid ett runt hörnet. Nu däremot är det dags att stå fast vid en sak, och inte göra flera saker lite halvdant bara för att.

Jag och Becca möblerade om igårkväll också. Vi skulle precis gå och lägga oss, och pratade om att "ja, det kanske skulle gå om..." och sen fick vi fart och började flytta runt möblerna. Det blev jättebra! Supermysigt.

Idag ska jag vänta in en bredbandssnubbe, och sen ska jag posta detta ofantligt långa inlägg på min blogg. Många tankar och ord, men så är det när man har med mig att göra.

Puss och Tack för att du orkar läsa!

Nu tror den trogne läsaren av denna blogg att jag är långt bort i tok någonstans, med tanke på dagens titel.
ICKE SAN ICKE, som Emma B Jones skulle sagt. Jag är hemma i lägenheten, som faktiskt ligger i en förort i närheten av Belsize Park och som heter Lissmore Circus. Nu när jag har bott i London en hel vecka så har jag alltså tagit reda på detta. Alltid något!

Idag steg jag och Becca upp vid halv nio, åt frukost och fixade iordning oss. Eftersom Becca skulle köpa ett nytt oystercard tog vi tunnelbanan till Tottenham och fikade på Starbucks och snackade skit om sura polacker som inte ska stå i kassan och tjyvlyssnade på konststuderande människor omkring oss tills jag var tvungen att kila ner till Covent Garden och min intervju på Caffé Nero. För en gångs skull var jag i tid och slösade därför med den på Zara och någon annan affär där en plånbok kostade 64 pund! Jag gick rätt fort därifrån...

När jag kom in på Caffé Nero (alltså, jag stavar inte fel. Det är italienska) var det samma tjej som satt där som när jag var där i torsdags. Hon hade tydligen glömt skriva upp mig, men det var inte så mycket med det - jag kunde gå på intervjun i alla fall. Den visade sig vara tillsammans med en portugisisk kvinna som hette Ana och hade jobbat "på hotell och i väldigt stressiga miljöer". Det var säkert sant och bra - till skillnad mot mina överdrifter och nästan lögner om att jag kan hantera kaffemaskiner och "if you shall get a coffee you shall go to caffé nero or don't have coffee at all", eller vad fasen jag nu sa. Men när damen som hade intervjun hade frågat ut oss tillräckligt så sa hon "Jaha, då kan ni komma på träningskursen som börjar på onsdag!" Så jag ska alltså infinna mig på Caffé Nero klockan 06.45 på onsdagmorgon, iklädd långa svarta byxor, gympaskor, ha håret uppsatt och inget nagellack och helst inga smycken alls, och börja tränas för ett café som gör godare kaffe än Starbucks - det vill säga gott.

Jag var ganska chockad när vi kom ut därifrån, och traskade ner till Trafalgar Square och var tvungen att prata med någon, så jag ringde Mama. Alltid lika bra! Sen gick jag in på National Gallery och tittade på renässanskonst i några timmar. Bland annat hittade jag den här.


Det är en målning av Rubens, en av de stora renässanskonstnärerna, och föreställer Samson och Dehliala. Brevid den här tavlan stod myten om dem båda, att Samson var en stor krigare som ingen kunnat slå för att ingen någonsin klippt hans hår. De var från olika släkten som fajtades, och Deliahla förrådde Samson genom att klippa honom när han sov.

HA! tänkte jag och fick upp raderna av Regina Spektors låt i huvudet:

Oh I cut his hair myself one night
A pair of dull scissors in the yellow light
And he told me that I'd done alright
And kissed me 'til the mornin' light, the mornin' light
And he kissed me 'til the mornin' light

Samson went back to bed
Not much hair left on his head
Ate a slice of wonderbread and went right back to bed
Oh, we couldn't bring the columns down
Yeah we couldn't destroy a single one
And history books forgot about us
And the bible didn't mention us, not even once

You are my sweetest downfall
I loved you first

Och plötsligt förstod jag allt mycket bättre. Eller vad det syftade på.

Sen tröttnade jag på konst för ett tag och tog mig till fiket. Där köpte jag en kopp te, ett äpple och en baguette med brieost, tomater och spenatblad - SÅ GOTT! När jag satt där och fikade för mig själv och njöt så ringde mobilen.
Det var Gary från Urban Outfitters på Kensington High Street, som ville att jag skulle komma på intervju klockan 13 på onsdag! AAH! Det ska bli spännande, och jag blev så i extas att jag gick upp till Becca på Office och smög på henne tills hon hade lunch och så pratade vi en massa under tiden hon åt.


Jag kom hem vid sex efter en helvetesfärd i underjorden åt fel håll på jakt efter en mataffär jag glömt var den låg. Helvetet med färden var att jag hade tjock jacka och sjal för att det är kallt och höstigt ute - men det är inte så kallt i tunnelbanan. Till slut handlade jag i alla fall på Sailsburys i Camden och måste ha sett väldigt trött ut (vilket jag också var) på bussen, för en man reste sig och jag fick sitta istället för honom! Då vet man vad man har och vänta... Jag gjorde god mat, diskade, gick ut med soporna med hjälp av Sanne och nu sitter jag här och har kommit på att jag verkligen gillar att blogga. Inte så konstigt med tanke på att jag älskar att skriva, i och för sig, fast helt underbart att hitta nya sätt att utveckla sitt ordbajsande.

Så därför lär jag skriva snart igen!
Puss tills dess!

Idag är det kanelbullens dag.
Jag och Becca gjorde scones istället. Kanelbullar kan man göra andra dagar.



Igårkväll var det partaj! Jag kom hem till Sanne och Hanna som hade korkat upp sitt vita vin. Jag åt soppa och bröd och drack rosévin och njöt. Sen kom Becca hem och vi drack mera vin och fixade i ordning oss under tiden. Sen åkte vi till Camden och mötte upp Matilda och bussade hem till henne och drack upp vårt vin. Jag, Becca och Hanna klämde också i oss engelsk cider - 4 liter för 30 kronor på Sainsburys! Finfint!

När vi suttit där och pratat och skrattat och fotat hur mycket knäppa bilder som helst till halv ett kanske. Efter det tog vi en taxi till KoKo och dansade till halv fyra då vi tog bussen hem och avslutade kvällen med knäckebröd och oboy. TOPPENKVÄLL!


Det kommer lite pix också, ska ta lite på lägenheten efter request. Nu har vi snyltat på grannens internet hela eftermiddagen så det borde gå imorn med! Men nu måste jag gå för Olof, vår flatmate har gjort lasagne!

Vilket lyxliv man lever. Scones som bakisfrukost och lasagne till middag. GREAT!

Puss och hej!

Nu sitter jag pa samma internetstalle pa Tottenham Court Road som igar, och tankte ge lite snabb status.

Humor: Trott men nojd.
Planer: Ska snart kopa vin och aka hem och laga mat, for att sen aka med tjejerna till Matilda och Kalle pa partyyyy.
Forhoppningar: Att urban outfitters hor av sig i nasta vecka och att INTERVJUN pa caffe nero gar bra pa mandag.
Ovantad gladje: Semestersattning fran VIDA som jag inte hade raknat med - alltsa 4000 kronor OUT OF NOWHERE! det ar inte ofta det hander.
Dagens Traning: Promenad fran Notting Hill ner till Kensington, genom Kenisington Gardens och Hyde Park upp till Marble Arch. Sen tog jag bussen.
Dagens Outfit (utan bild dock): Vita keds, Svarta jeans, Svart trench. Punkt.
Dagens Wow-upplevelse: Jag satt pa bussen (overvaningen saklart) fran Victoria station mot Tottenham Crt Road och ser plotsligt Big Ben framfor mig - och det kandes helt naturligt. Jag borjar redan kanna mig som hemma.
Dagens Miss: Nar jag rakade svanga at fel hall i Kensington Gardens och fick ga javligt mycket for langt.
Antal lamnade CV: 4 och ett rekrytingsblad ifyllt pa Pret.

Nu ska jag ge mig ut igen. Det ar lite trangt och varmt har med folk som inte luktar hallontarta, sa att saga.

PUSS!

FRAMME!

Det ar helt galet att jag redan har varit har i fyra dagar, knappt det. Det kanns som om jag har bott har for evigt. Jag snappar snabbt upp rytmen och hittar latt i tunnelbanan, och med mitt oystercard som gor att jag kan aka hur mycket som helst sa kanner jag mig nastan som en londoner!

Lagenheten ar toppen, det ar helt fantastiskt att slippa bo med massa okant folk pa hostel - aven om det ocksa har sin charm. Nu kanner jag mig redan som hemma, trots att jag inte har betalat deposition och hyra an.. men det har jag kranglat med idag och ska fixa imorn, och allt det pa grund av varldens mest underbara lilla mamma hemma pa oland. TACK igen!!!

Resan gick ocksa bra, men jag var sjukligt nervos, sov ingenting och hade ont i hela kroppen av spanningar. Fast sen gick allt sa bra sa! Jag laste storre delen av tagresan (Matildas Boktips: "Forsoning" av Ian McEvan, tror jag han heter) checkade in en 4 kilo for tung vaska som anda fick aka med gratis, laste lite mer, gick till gaten, laste annu mer, gick pa flyget, flog, laste och dromde mig bort over molnen. Sen gick det smidigt av pa gatwick ocksa, min vaska kom bland de forsta, jag kopte tagbiljett till gatwickexpress och var pa victoria station inom en halvtimme. Smidigt!

I tisdags var vi pa imperial war museum och sag en utstallning om forintelsen, och igar var jag, hanna och sanne och sag tower of london (utifran bara, det kostade att ga in) och sen gick vi langs themsen en bit. jag lamnade ett CV pa Salvation Armys cafe, och han ringde imorse! Men man skulle jobba ett halvar, och det ar ju inte riktigt min plan..

Idag har jag lamnat CV pa Urban Outfitters, tva kladaffarer och en bokhandel. Det ska ga det har! Jag har ett CV kvar i min vaska, sa ska ga en svang runt soho nu nar jag ar klar har.

Annars ar allt toppen. Jag handlar mest mat nufortiden, och igar bakade jag brod som jag och becca at till soppa. Om jag kanner mig som hemma?

YOU BET!