morevictorious

När jag vaknade i morse var himlen ljust, ljust grå. Tallar och granar hade sin ständigt gröna färg och björkarna var lika gula som igår, gick nästan lite åt brunt. På marken däremot var det vitt.
Inte ett tjockt täcke av vitt, utan den bruna, lavtäckta marken slog igenom lite här och var. Fast snö låg det där, och när jag hade gjort i ordning frukosten bestående av te, mackor och lite fil och var på väg ner till 10:an så slogs jag av den kalla, höga luften som doftar vinter.

Det här är öländsk vinter. En vinter som brukar dyka upp sisådär den 25:e december, när man har längtat och hoppats under hela månaden att den I ALLA FALL ska komma på julafton. Eller den som ligger under januari och februari, då det är grått och trist. Och blåsigt. Den vintern har kommit hit, till Stöten, redan nu. Sen blir det ju riktig vinter, gud ske lov.

Den där doften, av vinter, av höst, den där kalla luften som gör att kinderna blir rosiga och man kan andas djupt ner i lungorna. Den gillar jag.

Jag gillar det mesta. Att skratta så man gråter minst sju-åtta gånger om dagen, bara under arbetstid, för att livet är så "gött" och man har sådana roliga jobbarkompisar. Att ställa i ordning i en lägenhet som man ska bo i under de närmaste sju månaderna. Att bli kanonfull och skicka sms till folk som man nästan hade glömt, och undra dagen efter hur man tänkte. Att garva åt det. Att luras och bli lurad. Att prata och babbla och snacka och svammla och mumla och muttra och uttrycka sig i ord! Att träna tidigt innan jobbet, att gå promenader vid älven. Att åka 160 mil tur och retur till världens bästa ö för världens bästa skördefest och världens bästa familj och by och vänner! Ja, jag gillar det mesta.

Fast jag tvivlar på om jag gillar snö den 3 oktober. Det är ytterst tveksamt.