morevictorious

En vecka hemma.

Tiden flyger verkligen. Idag har jag varit tillbaka på Soldalen för första gången sen mitten av november - och där har tiden verkligen stått stilla. Precis som på många andra platser på denna ö. Det är kul att man blir hjärtligt mottagen, och det är liksom bara att plocka upp där man slutade. Trådarna ligger lösa och det är inte någon som har försökt knyta ihop dem, det är upp till en själv att göra nu. När det är dags.

I tisdags, och igår också, var jag i lägenheten som jag kommer spendera större delen av sommaren i. Hyr ett rum av en tjej som heter Anna, som driver en helt fantastisk butik i Borgholm som heter Hemlängtan. Det är delat kök, badrum och vardagsrum och kommer bli toppen. Det känner jag i hela mig. Nu ska jag bara packa ner vad som behövs och köra ner dit. När jag har bytt till sommardäck på bilen, det vill säga. Typ imorn, om jag kan.

Vi har ätit en fantastisk måltid och druckit både champange och rött vin - Valpolicella om jag inte minns fel. Vilket jag mycket väl kan göra - den här sortens rödvin är LIVSFARLIGT och väldigt, väldigt gott. Men det slår till. En av mina absolut trevligaste, men likaså konstigaste, kvällar i Stöten var efter en god middag med faster Kajsa och hennes Bengt på Ladan med mycket rödvin, dessertvin och god mat. Hade jag varit klok hade jag gått hem och somnat sen, men det var jag inte.
Inte någonstans under de senaste fem månaderna har jag varit klok.
Tack gode gud för det.

Men det är ovanligt nu, när man börjar känna det där trevliga snurret, att inte ta en taxi upp till Tipi och sätta sig vid det höga bordet vid baren och spela kort eller snacka eller vad som helst. En fredag på Brasset liksom. Vilket drag det troligtivs hade varit redan! Vår taxi hade väl gått kvart över tio, och sen hade kvällen dragit igång.

Ja, jag saknar det. Vad ska jag göra nu, liksom? Gå en promenad runt kyrkan? Vore nog klokt. Men trist.
Inte ens nån att bugga med finns det.

Så jag tror att jag kryper till kojs. Det har varit en lång dag.

Tjing!