Föra, 22 september 2008
Tre veckor.
Så lång tid har det gått sedan jag bloggade sist. Jag måste alltså erkänna att det är som jag trodde – jag är fortfarande en ”papper och penna”-människa. Jag älskar att ha en riktigt fin skrivbok och ett gäng bra, fungerande pennor i olika färger att kunna variera mellan, och sen kunna skriva så pennan glöder tills handen känns som att den ska trilla av.
Fast det är lite svårare att berätta för många hur ens liv ser ut. Det är rätt så tidsödande med högläsning, även om jag brukar trakassera nära och kära när jag anser att jag har kommit på en bra formulering, en ny synvinkel på livet eller bara tycker att valda partier ur gamla dagböcker kan locka fram ett skratt…
Nu däremot så måste det bli ändring! Om en vecka, eller snarare sex dagar, det vill säga nästa måndag är jag framme i London. Och då kan jag inte ringa varje dag och prata med alla de jag vill prata med – eller läsa högt för – så då är ju Bloggen ett lite smidigare sätt att nå ut till alla och berätta vad som händer i mitt liv, i den stora staden på den gråa ön i havet.
Mitt liv idag i den lilla byn på en annan ö i ett annat hav har varit rätt likt andra dagar. Regn, grå himmel och arbete mellan nio och fem (what a way to make a living) på VIDA. Idag hade vi hela 17 besökare! Dagen gick ändå rätt fort, stämplade påsar och putsade silver och dammade – det gamla vanliga. Åkte och shoppade lite på Apoteket på vägen hem, bland annat flourtabletter som jag kan ha i London :)
Det har trots detta vardagliga varit en speciell dag idag. Föra har nämligen utsetts till ÅRETS ÖLANDSBY! Eller ÖlandsSocken, det är ju alla företag från Södra Greda och upp till Lofta som har räknats med. Roligt värre, får se hur mycket galej det kommer bli till helgen då när det är Skördefest.
Nu ska jag fira detta med en promenad med syster och hund runt ett kolmörkt Föra. Det behövs alltid!
Så lång tid har det gått sedan jag bloggade sist. Jag måste alltså erkänna att det är som jag trodde – jag är fortfarande en ”papper och penna”-människa. Jag älskar att ha en riktigt fin skrivbok och ett gäng bra, fungerande pennor i olika färger att kunna variera mellan, och sen kunna skriva så pennan glöder tills handen känns som att den ska trilla av.
Fast det är lite svårare att berätta för många hur ens liv ser ut. Det är rätt så tidsödande med högläsning, även om jag brukar trakassera nära och kära när jag anser att jag har kommit på en bra formulering, en ny synvinkel på livet eller bara tycker att valda partier ur gamla dagböcker kan locka fram ett skratt…
Nu däremot så måste det bli ändring! Om en vecka, eller snarare sex dagar, det vill säga nästa måndag är jag framme i London. Och då kan jag inte ringa varje dag och prata med alla de jag vill prata med – eller läsa högt för – så då är ju Bloggen ett lite smidigare sätt att nå ut till alla och berätta vad som händer i mitt liv, i den stora staden på den gråa ön i havet.
Mitt liv idag i den lilla byn på en annan ö i ett annat hav har varit rätt likt andra dagar. Regn, grå himmel och arbete mellan nio och fem (what a way to make a living) på VIDA. Idag hade vi hela 17 besökare! Dagen gick ändå rätt fort, stämplade påsar och putsade silver och dammade – det gamla vanliga. Åkte och shoppade lite på Apoteket på vägen hem, bland annat flourtabletter som jag kan ha i London :)
Det har trots detta vardagliga varit en speciell dag idag. Föra har nämligen utsetts till ÅRETS ÖLANDSBY! Eller ÖlandsSocken, det är ju alla företag från Södra Greda och upp till Lofta som har räknats med. Roligt värre, får se hur mycket galej det kommer bli till helgen då när det är Skördefest.
Nu ska jag fira detta med en promenad med syster och hund runt ett kolmörkt Föra. Det behövs alltid!
Kommentarer
Postat av: Old man
Det här sättet att kommunicera är egentligen alldeles för modernt för mig. Jobbade på posten en gång, då fanns det något som kallades frimärken. Men jag ska försöka.
Postat av: Lena Skott
Hej! Kul att höra av dig . Ha det jätte kul i London. Lena
Trackback
