Föra, 28 september 2008
Så har mörkret ännu en gång lagt sig över Föra, och det är inte mycket tid kvar av den här dagen. En dag som har avslutat en helt otrolig Skördefest. För vi har festat loss ordentligt!
Fredag 26/9
Jag kom hem efter jobbet och var seg. Älskade Lollo hade köpt en focaccia i Bageriet på Jenny och jag njöt! Vi kom iväg vid sju och började vår Konstnattsresa i Södvik och garvade högt åt traktorer invirade i julgransbelysning. Varför inte, liksom? Vi fortsatte ner till Sandvik och sen till Marsjö där vi stannade på Strutsgården och åt ja, just det – struts. Smakade som vilket kött som helst, inte så mycket fågel kanske. Jag åt grillspett och det var smarrigt, speciellt tsatzikin till. Mätta och belåtna och med en vitlöksstinkande dam i baksätet åkte vi till Löt för att lyssna på Månskenssonaten och dricka kaffe. Båda delarna var fantastiska!
Sen åkte vi söderut. Skedemosse, Bägby, Gråborg – riktigt häftigt i mörkret – och Triberga. Antikt, Krafs, Mer krafs och antikt, månsken och ruiner och grönsaker kan man väl sammanfatta det som. Efter en snabbvisit i Kastlösa och en stängd Langosvagn i Eriksöre hade klockan hunnit bli halv två och jag hade kollapsat på samma plats i baksätet och sov som en stock även medan jag borstade tänderna, i Föra halv tre.
Lördag 27/9
Jag var fortfarande som en zombie när mamma väckte mig halv elva, och i rasande fart åt jag frukost, mejlade CV:n och duschade och satt i bilen fem över elva igen. Vi kollade in kocktävlingen, där pappa hade varit och filmat på morgonen. Sen gick vi storgatan uppåt, träffade folk, åt lite, träffade mer folk, provade snygga herrglasögon, fikade och köpte skor innan vi gick till gymnasiet och printade CV:n innan vi tog Näktergalsstigen upp till slottet. Där åt vi ännu mer och tittade på grejer, och sen vandrade vi tillbaka till bilen och pappa for till Kårehamn och vi åkte hem en sväng innan vi också åkte dit och lyssnade på de lokala banden – Fyra från Föra och För-Föra. Vilket Röj! Dom är duktiga, dom. När spelandet var slut satt jag och Lollo och halvsov och tog bilen hem. Precis utanför huset kom vi på att vi hade glömt nyckeln. Panik och kissnöd! Tillslut tog vi oss mod och knackade på hos Pia, som tackochlov var vaken, och det löste sig till det bästa. Som det brukar.
Söndag 28/9
Idag ställde jag faktiskt klockan, vis av gårdagens morgonstress. Det är nog nästan det värsta jag vet, att inte kunna få den där tekoppen och vakna till liv med. Tur att jag om 24 timmar är i tedrickandets förlovade land! Jag läste DN och åt frukost och packade och ”skruttade omkring” som Johanna Moström skulle ha sagt. Mamma kom hem vid halv tolv, och efter att vi hade fikat, jag hade skruttat ännu mer och packat lite långsamt, och pappa och Lollo hade vaknat till liv så åkte vi till Evas Kroppkakor och inmundigade Ölands Nationalrätt. UNDERBART!
Efter det var det urmysigt att träffa tjejerna på Nya Condis och dricka tre koppar kaffe på raken. Kommer sakna våra fikastunder, men det lär bli flera sådana! Längtar redan till nästa gång, när det nu kan tänkas bli… Emmy skjutsade hem mig efter och vi gick en promenix till Lunderna och tillbaka. Även det var underbart, hon är så bra den flickan.
Ikväll har jag packat allt. Tror jag. Jag hittade efter mycket letande adaptern, passet är där det ska och jag har hundra pennor med mig. Minst.
Det kommer att bli en bra resa.
Fredag 26/9
Jag kom hem efter jobbet och var seg. Älskade Lollo hade köpt en focaccia i Bageriet på Jenny och jag njöt! Vi kom iväg vid sju och började vår Konstnattsresa i Södvik och garvade högt åt traktorer invirade i julgransbelysning. Varför inte, liksom? Vi fortsatte ner till Sandvik och sen till Marsjö där vi stannade på Strutsgården och åt ja, just det – struts. Smakade som vilket kött som helst, inte så mycket fågel kanske. Jag åt grillspett och det var smarrigt, speciellt tsatzikin till. Mätta och belåtna och med en vitlöksstinkande dam i baksätet åkte vi till Löt för att lyssna på Månskenssonaten och dricka kaffe. Båda delarna var fantastiska!
Sen åkte vi söderut. Skedemosse, Bägby, Gråborg – riktigt häftigt i mörkret – och Triberga. Antikt, Krafs, Mer krafs och antikt, månsken och ruiner och grönsaker kan man väl sammanfatta det som. Efter en snabbvisit i Kastlösa och en stängd Langosvagn i Eriksöre hade klockan hunnit bli halv två och jag hade kollapsat på samma plats i baksätet och sov som en stock även medan jag borstade tänderna, i Föra halv tre.
Lördag 27/9
Jag var fortfarande som en zombie när mamma väckte mig halv elva, och i rasande fart åt jag frukost, mejlade CV:n och duschade och satt i bilen fem över elva igen. Vi kollade in kocktävlingen, där pappa hade varit och filmat på morgonen. Sen gick vi storgatan uppåt, träffade folk, åt lite, träffade mer folk, provade snygga herrglasögon, fikade och köpte skor innan vi gick till gymnasiet och printade CV:n innan vi tog Näktergalsstigen upp till slottet. Där åt vi ännu mer och tittade på grejer, och sen vandrade vi tillbaka till bilen och pappa for till Kårehamn och vi åkte hem en sväng innan vi också åkte dit och lyssnade på de lokala banden – Fyra från Föra och För-Föra. Vilket Röj! Dom är duktiga, dom. När spelandet var slut satt jag och Lollo och halvsov och tog bilen hem. Precis utanför huset kom vi på att vi hade glömt nyckeln. Panik och kissnöd! Tillslut tog vi oss mod och knackade på hos Pia, som tackochlov var vaken, och det löste sig till det bästa. Som det brukar.
Söndag 28/9
Idag ställde jag faktiskt klockan, vis av gårdagens morgonstress. Det är nog nästan det värsta jag vet, att inte kunna få den där tekoppen och vakna till liv med. Tur att jag om 24 timmar är i tedrickandets förlovade land! Jag läste DN och åt frukost och packade och ”skruttade omkring” som Johanna Moström skulle ha sagt. Mamma kom hem vid halv tolv, och efter att vi hade fikat, jag hade skruttat ännu mer och packat lite långsamt, och pappa och Lollo hade vaknat till liv så åkte vi till Evas Kroppkakor och inmundigade Ölands Nationalrätt. UNDERBART!
Efter det var det urmysigt att träffa tjejerna på Nya Condis och dricka tre koppar kaffe på raken. Kommer sakna våra fikastunder, men det lär bli flera sådana! Längtar redan till nästa gång, när det nu kan tänkas bli… Emmy skjutsade hem mig efter och vi gick en promenix till Lunderna och tillbaka. Även det var underbart, hon är så bra den flickan.
Ikväll har jag packat allt. Tror jag. Jag hittade efter mycket letande adaptern, passet är där det ska och jag har hundra pennor med mig. Minst.
Det kommer att bli en bra resa.
Föra, 24 september 2008
Nu är det fyra dagar kvar tills jag åker. Det mesta har bockats av på listorna, förutom själva packningen, den tänkte jag ta hand om imorgon. Har fortfarande inte riktigt förstått att jag ska åka, det lär sjunka in när jag åker över Öresundsbron med tåget som går till Kastrup, där flyget lyfter 17.55 om jag inte minns fel. Så jag har ett par dagar på mig att strutta runt, helt ovetandes för att sedan få chocken när jag är för långt borta för att hinna ångra mig.
För det skulle lätt gå att göra det nu. Öland är nog som vackrast när solen strålar en halvkylig septemberdag, då träden har börjat dra mot gult och rött och pumporna ploppar upp i varje vägkrök. Luften är frisk och klar, det enda som känns nödvändigt att göra är att vara utomhus och bara andas. Fast det hinns ju inte riktigt med, inte i så stor utsträckning som jag skulle vilja.
Igår var jag hos Tina och klippte mig igen. Förra gången var när Klara och Amanda tog studenten, alltså den 13 juni. Vad länge sedan det känns! Då hade sommaren knappt börjat, och nu är den långt borta. Fast vad härlig den var. Sommaren ’08 hade verkligen allt. Hur eller hur, som vi säger på Öland, så blev jag helnöjd med min frisyr. Lite kortare, bort med det slitna och lite mer uppklippt. Den kära fru Mörhammar fick mig också att köpa shampoo och balsam från I Care, så jag hoppas att det blir bra. Efter upp-piffandet åkte jag ner till Borgholm och lunchade med mamma, åkte hem och tvättade bilen, bakade en kaka till Kören, åt middag, sjöng i Persnäs så magstödet fick jobba ordentligt, pratade med Emmy och slocknade rätt fort. Full fart!
Idag har jag jobbat igen, och det känns ganska vemodigt att det är sista gången på fredag. Trots att jag har varit ganska trött på det i perioder under sommaren, så trivs jag väldigt bra - framförallt eftersom jag kan allting utan och innan. Agnes var här en stund ikväll, det var underbart att sitta och prata en stund.
Jag har även fått besked om Stötenjobbet, som receptionist på Hotellet i Stöten under vintersäsongen. Jag ska åka dit vecka 42 på rekryteringshelg och de ska se hur man jobbar i grupp, och man ska få lära känna de andra och lite sånt har jag förstått det som. Jättekul!! Så jag åker till London på måndag och till Sverige igen om två veckor. Lite hit och dit kanske, men jag ska verkligen göra mitt bästa för att få det där jobbet. Jag vill ha det.
Det är skönt att man kan vara målmedveten ibland i alla fall, och inte bara osäker hela tiden.
Datorväska by LoLo
För det skulle lätt gå att göra det nu. Öland är nog som vackrast när solen strålar en halvkylig septemberdag, då träden har börjat dra mot gult och rött och pumporna ploppar upp i varje vägkrök. Luften är frisk och klar, det enda som känns nödvändigt att göra är att vara utomhus och bara andas. Fast det hinns ju inte riktigt med, inte i så stor utsträckning som jag skulle vilja.
Igår var jag hos Tina och klippte mig igen. Förra gången var när Klara och Amanda tog studenten, alltså den 13 juni. Vad länge sedan det känns! Då hade sommaren knappt börjat, och nu är den långt borta. Fast vad härlig den var. Sommaren ’08 hade verkligen allt. Hur eller hur, som vi säger på Öland, så blev jag helnöjd med min frisyr. Lite kortare, bort med det slitna och lite mer uppklippt. Den kära fru Mörhammar fick mig också att köpa shampoo och balsam från I Care, så jag hoppas att det blir bra. Efter upp-piffandet åkte jag ner till Borgholm och lunchade med mamma, åkte hem och tvättade bilen, bakade en kaka till Kören, åt middag, sjöng i Persnäs så magstödet fick jobba ordentligt, pratade med Emmy och slocknade rätt fort. Full fart!
Idag har jag jobbat igen, och det känns ganska vemodigt att det är sista gången på fredag. Trots att jag har varit ganska trött på det i perioder under sommaren, så trivs jag väldigt bra - framförallt eftersom jag kan allting utan och innan. Agnes var här en stund ikväll, det var underbart att sitta och prata en stund.
Jag har även fått besked om Stötenjobbet, som receptionist på Hotellet i Stöten under vintersäsongen. Jag ska åka dit vecka 42 på rekryteringshelg och de ska se hur man jobbar i grupp, och man ska få lära känna de andra och lite sånt har jag förstått det som. Jättekul!! Så jag åker till London på måndag och till Sverige igen om två veckor. Lite hit och dit kanske, men jag ska verkligen göra mitt bästa för att få det där jobbet. Jag vill ha det.
Det är skönt att man kan vara målmedveten ibland i alla fall, och inte bara osäker hela tiden.
Datorväska by LoLoFöra, 22 september 2008
Tre veckor.
Så lång tid har det gått sedan jag bloggade sist. Jag måste alltså erkänna att det är som jag trodde – jag är fortfarande en ”papper och penna”-människa. Jag älskar att ha en riktigt fin skrivbok och ett gäng bra, fungerande pennor i olika färger att kunna variera mellan, och sen kunna skriva så pennan glöder tills handen känns som att den ska trilla av.
Fast det är lite svårare att berätta för många hur ens liv ser ut. Det är rätt så tidsödande med högläsning, även om jag brukar trakassera nära och kära när jag anser att jag har kommit på en bra formulering, en ny synvinkel på livet eller bara tycker att valda partier ur gamla dagböcker kan locka fram ett skratt…
Nu däremot så måste det bli ändring! Om en vecka, eller snarare sex dagar, det vill säga nästa måndag är jag framme i London. Och då kan jag inte ringa varje dag och prata med alla de jag vill prata med – eller läsa högt för – så då är ju Bloggen ett lite smidigare sätt att nå ut till alla och berätta vad som händer i mitt liv, i den stora staden på den gråa ön i havet.
Mitt liv idag i den lilla byn på en annan ö i ett annat hav har varit rätt likt andra dagar. Regn, grå himmel och arbete mellan nio och fem (what a way to make a living) på VIDA. Idag hade vi hela 17 besökare! Dagen gick ändå rätt fort, stämplade påsar och putsade silver och dammade – det gamla vanliga. Åkte och shoppade lite på Apoteket på vägen hem, bland annat flourtabletter som jag kan ha i London :)
Det har trots detta vardagliga varit en speciell dag idag. Föra har nämligen utsetts till ÅRETS ÖLANDSBY! Eller ÖlandsSocken, det är ju alla företag från Södra Greda och upp till Lofta som har räknats med. Roligt värre, får se hur mycket galej det kommer bli till helgen då när det är Skördefest.
Nu ska jag fira detta med en promenad med syster och hund runt ett kolmörkt Föra. Det behövs alltid!
Så lång tid har det gått sedan jag bloggade sist. Jag måste alltså erkänna att det är som jag trodde – jag är fortfarande en ”papper och penna”-människa. Jag älskar att ha en riktigt fin skrivbok och ett gäng bra, fungerande pennor i olika färger att kunna variera mellan, och sen kunna skriva så pennan glöder tills handen känns som att den ska trilla av.
Fast det är lite svårare att berätta för många hur ens liv ser ut. Det är rätt så tidsödande med högläsning, även om jag brukar trakassera nära och kära när jag anser att jag har kommit på en bra formulering, en ny synvinkel på livet eller bara tycker att valda partier ur gamla dagböcker kan locka fram ett skratt…
Nu däremot så måste det bli ändring! Om en vecka, eller snarare sex dagar, det vill säga nästa måndag är jag framme i London. Och då kan jag inte ringa varje dag och prata med alla de jag vill prata med – eller läsa högt för – så då är ju Bloggen ett lite smidigare sätt att nå ut till alla och berätta vad som händer i mitt liv, i den stora staden på den gråa ön i havet.
Mitt liv idag i den lilla byn på en annan ö i ett annat hav har varit rätt likt andra dagar. Regn, grå himmel och arbete mellan nio och fem (what a way to make a living) på VIDA. Idag hade vi hela 17 besökare! Dagen gick ändå rätt fort, stämplade påsar och putsade silver och dammade – det gamla vanliga. Åkte och shoppade lite på Apoteket på vägen hem, bland annat flourtabletter som jag kan ha i London :)
Det har trots detta vardagliga varit en speciell dag idag. Föra har nämligen utsetts till ÅRETS ÖLANDSBY! Eller ÖlandsSocken, det är ju alla företag från Södra Greda och upp till Lofta som har räknats med. Roligt värre, får se hur mycket galej det kommer bli till helgen då när det är Skördefest.
Nu ska jag fira detta med en promenad med syster och hund runt ett kolmörkt Föra. Det behövs alltid!
Föra, 1 september 2008
Att det kan finnas så mycket ord!
Jag åderlåter mig själv på ord dagligen, i många olika former, och ändå finns det så mycket kvar att tömma ut. Så därför har jag skapat min allra första blogg. För att sprida mina ord på ett mer behändigt sätt. Fast det är ju i och för sig behändigare att bara klottra ner några ord i en anteckningsbok som får plats i fickan, än att sätta sig vid datorn och knappra. Hur som helst - här är jag, och här kommer jag stanna!
Jag är en person som hänger upp mig på datum och speciella tidpunkter. Jag tänker ofta "För exakt en månad sen" eller "ett halvår sen" och sen den specifika händelsen som är så viktig att minnas. Därför beslutade jag mig för att vänta till måndagen den första september med att börja mitt bloggande - just för att det är en måndag, den första i årets första höstmånad. Och så var det exakt ett år sedan jag och mamma hade 58-års fest, och det var verkligen en kväll att minnas...
Den första september känns allt ganska definitivt, sommaren är över och hösten börjar. Tillsammans med den kommer även allvaret, man börjar om med alla gamla vanor och kommer in i en vardag som man nästan börjat sakna under en sommar utan några ramar alls.
Det känns som en bra tid att ta nya beslut, att börja rikta in sig åt ett annat håll och börja planera nästa steg i livet. Det är vad jag kommer ägna september åt - att planera Den Stora Resan till London! Kommer att bo där till jul tillsammans med Rebecca, Agnes, Sanne och Hanna och prova på stadslivet där. Det ska bli helt fantastiskt!
Tills dess ska jag nog gå några varv runt Föra socken och tänka över Livet. Som vilken Mogen Kvinna som helst.
Tjing!
