morevictorious

Jag älskar måndagar.

Under den tid jag har levt i ett system där jag antingen inte jobbar alls, är ledig förmiddagar och jobbar kväll, jobbar ojämna tider och arbetsveckan inte är måndag till fredag som för andra arbetsmyror så har jag upptäckt att lediga måndagar är bland det bästa som finns. Det är framförallt tre orsaker:

Vilan.
För mina familjemedlemmar börjar vardagen igen. De stiger upp tidigt (Lovisa omänskligt tidigt) och ger sig iväg till arbete och skola medan det fortfarande är mörkt ute (antar jag). Eventuellt tittar mamma eller pappa in innan de åker, och då vet jag att jag kan ligga kvar en bra stund till.

DN.
På måndagar så har vi nämligen fått söndagsDN också, eftersom den inte delas ut här på söndagen då det är för några prenumeranter under vinterhalvåret. Vi får bara njuta av färsk söndagstidning mellan midsommar och tionde augusti sisådär, resten av året kan man ju inte bo på öland. Eller var det några som gjorde det? Sorry!
Nåväl, det förgyller min måndag i alla fall. För när jag väl vaknat till liv (av mig själv) och ätit min morgongröt och är inne på andra koppen te så kan jag sitta i soffan och läsa ledare och kulturdel som är ännu mer läsvärda än vanligtvis, och njuta av Söndagsdelen in i minsta detalj och sen läsa Jobb-bilagan och grubbla över om man kanske borde skriva nåt mejl som svar till någon annons ändå, bara för att? Så, när teet har kallnat och jag inte har börjat på måndagsDN än, då brukar jag känna mig nöjd.

Lugnet.
Eftersom jag redan har slöat bort större delen av förmiddagen så brukar resten av dagen fortsätta i samma lugn. Jag kollar i min kalender och ser vad som händer i veckan, går på promenad (idag var det strålande sol) i maklig takt och gör god lunch. Dricker kaffe och äter banan och läser. Sen kommer mamma hem och vi diskuterar livets vändningar och har ingen brådska med någonting.

Jag tror att jag har gjort mina måndagar till söndagar egentligen. Fast de är lika underbara för det.

I lördags var jag ute i Kalmar. Och - hör och häpna - HADE KUL!
Det var faktiskt väldigt länge sen det var så kul med utgång i den lilla staden vid havet. Fast egentligen var det inte så konstigt, för om jag tänker efter minns jag inte en gång då jag har haft tråkigt när jag har gått ut med Agnes och Emmy. De gjorde min kväll. Vi fick sova hos värdinnan herself - Sara, som precis flyttat till en ny lägenhet vid Södercentrum. Super-superbra! När jag och Emmy med gemensamma krafter fickparkerat utanför och kramat om Sara och Agnes, kommer Klara fram från vardagsrummet iklädd en liten alpdräkt! Kvällens bästa överraskning :)

Vi hade tänkt gå till Söderport först, och inte på Reagge då som vi brukar utan prova nåt nytt - Soul. Som vanligt är förfesten så trevlig att vi kom iväg rätt sent (inte London-sent, men ändå sent för att vara Kalmar). När vi kom till Söderport hade livebandet spelat och när jag kikade in bland publiken var de ca tjugo år äldre än oss PLUS att det kostade 80 kronor. Nehej, sa vi, och styrde kosan in mot stan, utan mål. Fast vi hamnade i Vippen på KM, för att sedan dra vidare till Pipes och dricka Estrella, kvällens öl. Sen skjöt vi ett långskott, som man säger i dess KFF tider och den visade sig gå in - vi gick nämligen till Sjösjukan och kom in! För 20 kronor - vilket även ölen kostade! Skratt, lögner och mera skratt följde stunden där innan vi drog vidare till O'Learys och dansade tills de stängde. Det var lite drama då Emmys jacka var försvunnen, men tjejen som tagit den kom in med hennes leg i högsta hugg och sa "Är det här du?!" De bytte jacka och vi pustade ut, jag, Emmy och random män som hjälpt oss i sökandet efter jackan. Vi skippade sen efterfest i Linsdal och gick hem till Sara i kylan, nöjda med kvällens äventyr. Slutsatsen är - pubrunda i Kalmar kan vara helt underbart, det med.

Ännu har jag inte fått besked från Stöten, ringde till Thomas förut och han ska höra av sig imorgon.
HÅLL TUMMARNA FÖR TJYVEN!