Föra, 18 November 2008
Tiden har stått stilla i en vecka.
Eller så har den rusat iväg.
Plötsligt är det i alla fall min sista dag på Öland, och imorgon förmiddag går flyttlasset norrut. Jag har packat enormt mycket grejer, det känns verkligen som en flytt den här gången. Det är skönt att jag ska köra också, ska ta det lugnt och njuta av landet. Förutom det är det skönt att ha bilen som jag kan proppa full - och kommer göra - med alla saker. Men faktum är att jag ska bo där till april, och då lär det gå åt lite kläder.
HERREGUD! JAG SKA BO I STÖTEN TILL APRIL!
Det är läskigt, konstigt och främmande. Men framförallt är det spännande. Ett slags äventyr...
Det har varit en härlig tid här hemma, med familjemiddagar, roliga utekvällar och långa promenader. Det har också varit förskräckligt och sorgligt, och det var länge sen jag grät så mycket. Det blir tydligare och tydligare för var dag - Livet är så här. Och kommer fortsätta så. Hur svårt/roligt/sorgligt/annorlunda det än känns just nu. Så kommer det bara fortsätta förändras.
Nu ska jag kila ner och äta min sista middag med familjen för den här hemmaperioden, sen är det den sista körövningen. Föralivet är frukansvärt fint, och som tur är finns det ju kvar.
Jag ska försöka uppdatera bloggen oftare nu när jag ska på äventyr igen.
Tills dess - PUSS!
Eller så har den rusat iväg.
Plötsligt är det i alla fall min sista dag på Öland, och imorgon förmiddag går flyttlasset norrut. Jag har packat enormt mycket grejer, det känns verkligen som en flytt den här gången. Det är skönt att jag ska köra också, ska ta det lugnt och njuta av landet. Förutom det är det skönt att ha bilen som jag kan proppa full - och kommer göra - med alla saker. Men faktum är att jag ska bo där till april, och då lär det gå åt lite kläder.
HERREGUD! JAG SKA BO I STÖTEN TILL APRIL!
Det är läskigt, konstigt och främmande. Men framförallt är det spännande. Ett slags äventyr...
Det har varit en härlig tid här hemma, med familjemiddagar, roliga utekvällar och långa promenader. Det har också varit förskräckligt och sorgligt, och det var länge sen jag grät så mycket. Det blir tydligare och tydligare för var dag - Livet är så här. Och kommer fortsätta så. Hur svårt/roligt/sorgligt/annorlunda det än känns just nu. Så kommer det bara fortsätta förändras.
Nu ska jag kila ner och äta min sista middag med familjen för den här hemmaperioden, sen är det den sista körövningen. Föralivet är frukansvärt fint, och som tur är finns det ju kvar.
Jag ska försöka uppdatera bloggen oftare nu när jag ska på äventyr igen.
Tills dess - PUSS!
Kommentarer
Postat av: A
Drive safe. Love
Postat av: Anonym
jag vet inte om du fick mitt sms men jag skrev iallafall att du skulle köra försiktigt och att du ska ha det så himla bra!
vi hörs och ses snart! pussss
Trackback